Balett i Spandau och annan sightseeing
June 14, 2007
Det finns mer att se därute.
Om Oslo kändes hanterbart börjar jag så smått inse att Berlin lär kräva betydligt fler händer.
Efter några dagar här har jag så smått börjat finna nån slags känsla för var jag befinner mig i stadsdelen Friedrichshain, hittar tillbaka när jag irrar bort mig – typ.
Och ja, har fattat att ringbanan, som är en del av S-bahn – Schnellbahn – går runt, antingen i medsols eller motsols varv. Från den kan du hoppa på S-banor som går lite på korsan och tvärsan och därtill kan du ta nån U-bahn ner i marken och komma upp nån helt annan stans i stan.
Spårvagnar i alla de färger skramlar också fram lite här och där, dock enbart i gamla öst. Fast de är fortfarande okända transportmedel för mig, så här långt. För att inte tala om bussarna.
Stadsdelarna då?
Hm, av tidigare 23 administrativa distrikt, Bezirke, återstår sedan en ”upprensning” 2001 nu 12 stycken. Av dem har jag nosat på kanske fyra, ej medräknat den jag landade i.
Tror att det krävs en sightseeing tur a la Grande snarast!
För inte kan jag väl åka hem utan att ha promenerat ”untem den Linden”, genom Brandenburger Tor, in i Tiergarten, besökt Zoologischer Garten, kollat in Potsdamer Platz, tittat ner på politikerna genom riksdagshusets glastak och, och . . .
Var det nån som nämnde Spandau Ballet?
- Habe ich niemals von gehört, säger sonens hobliknande mitbewohner, lägenhetsdelarkamrat.
Han kan inte alls förstå varför nån engelska synthgrupp på 80-talet skulle välja sitt namn efter en sådan trist och lantlig idyll som den han växte upp i.
Fast när jag läser lite i guideboken jag lånat av en av de andra ”mitbewohneren”, pigga australienskan, inser jag att stadsdelen kanske trots allt är värd ett besök. Den tidigare självständiga staden, som mot sin vilja införlivad med Berlin på 20-talet, har både kvar gamla befästningar och ett intakt centrum med rester från medeltiden.
Och ja, fast jag glömde bort det i synthförvirringen, det var här de tyska krigsförbrytarna satt fängslade. Dock revs fängelset, då den siste kvarvarande av de från början sju dömda tyskarna, Rudolf Hess, dog år 1987. Då hade han suttit ensam i Spandau fängelset i över 20 år.
Vete sjuttsingen fall han kände för att dansa balett.
S-bahn eller U-bahn, vilket var det nu?
Tags: Spandau, S-bahn, Rudolf Hess, Berlin
Oj, bara 4 distrikt. Och det är väl dags att flyga hem snart ? Hur ska du hinna med de andra ? Ta S-bahn åt andra hållet kanske, eller…vet inte. Slut på smarta förslag. Ta en drink till vetja. Det blir förmodligen roligare och lika snurrigt.
Godnatt!
=)
Absorberad som jag är av min nyomgjorda plätt, det torra (några dagar görheta) vädret och nödvändigheten av att vattna mina perenn-”bäbisar” hinner jag knappt dra på datorn. Men nu är jag ikapp dig! Har klarat av alla intressanta resebildbloggar – hur orkar du, människa?? Dock synnerligen intressant. S-bahn = Schnellbahn = snälltåg… näe, är’e väl inte. Snabba pendeltåg, kanske? U-bahn fattar jag
Återkommer för att se hur många distrikt du hinner med. Håller med om att dina “måste-se/göra” verkligen måste ses/göras – när du nu äntligen är i Berlin.
Auf wiederschauen!
Jaa! Spandau! Det är ju det jag alltid sagt. Dit måste man ju. Det är et av de ställen som alltid utövat dragningskraft på en gammal nazi-romantiker (inte pga. av samtycke med ideologin utan pga. den monumentala studie i ondska och mänskligt vilseledande som det hela innefattar) som mig. Även Spandau Ballets val av bandnamn var lite spännande då det ju syftade till hur folk benämnde de sista dödsyckningarna hos de nazister som hängdes i fängelset i Spandau. I detta fängelse spenderade jag varje natt i 20 år med att berätta otäcka godnattsagor för en viss Herr Hess. Min tanke var att han skulle krokna ganska fort men det var en seg rackare så det hela utvecklade sig till en utdragen envig i tålamod. Till sist gav han upp och fängelset revs och jag blev utan hemvist igen. Under mystiska omständigheter hamnade jag till sist i Sverige, men det är en annan historia.
Så, har du varit i Spandau än då?
Har du förresten tänkt på att “Ich liebe dich” inte låter så allvarligt när man säger det på tyska? Kanske för att man inte är tysk? Vielleicht.